Berätta lite om dig själv!
Jag är historiker med rötter i Småland och en forskarutbildning från USA. Jag har intresserat mig för urfolksfrågor ända sen jag som ung fick träffa och lära känna både samer och First Nations från Kanada. Detta engagemang ledde till att jag efter en lärarutbildning fick möjlighet att doktorera i Oklahoma, en delstat som är hem för många urfolksnationer. Där läste jag ”American Indian History”, samt kurser i konst och antropologi. Jag har framför allt intresserat mig för kolonialism och kulturella aspekter av möten mellan grupper och folk i samband med europeisk kolonialism. Jag har också forskat med ett könsperspektiv på kolonialism. Jag är nu professor i historia vid Linnéuniversitetet (Växjö) och där har jag varit ledande i att bygga upp ett forskningscentrum med fokus på kolonialism (https://lnu.se/forskning/sok-forskning/linnaeus-university-centre-for-concurrences-in-colonial-and-postcolonial-studies/). Jag är också vicerektor med strategiskt ansvar för hållbarhetsfrågor vid Linnéuniversitetet. Vid sidan av arbete är jag mycket ute i naturen, gillar fågelskådning och att odla i min trädgård.
Vad hoppas du kunna bidraga med i Sanningskommissionen för det samiska folket?
Jag har forskat om svensk expansion i Sapmi under 1600- och 1700-talen och kan därför bidra med kunskaper om denna period av svensk-samiska relationer och jag är angelägen om att sanningskommissionen förankras i källforskning. Jag har också länge följt och intresserat mig för försoningsprocesser i olika delar av världen, genom kontakter i Sydafrika, Australien, USA och Kanada. Jag vet hur komplicerade de är och hur viktigt det är att lyssna till olika berättelser och erfarenheter och jag kan bidra med exempel på en del olika sätt att arbeta i kommissioner och i medborgarprojekt som sökt lösa konflikter.