Den 11 mars kommer berörda forskare återigen att samlas, den här gången för en digital konferens i arbetet med den kommande forskningsvolymen. Under konferensen kommer skribenterna ges ytterligare en chans att diskutera sina och andras texter samt ställa frågor om arbetet. Forskarna möttes fysiskt i Umeå strax före jul.
Malin Brännström är chef och forskare vid Silvermuseet. Hon är en av dem som kommer att bidraga till innehållet i forskningsvolymen.
Vad fick dig att vilja vara en del av Sanningskommissionens forskningsvolym?
“Jag tycker det är viktigt att den forskning som bedrivits beskrivs och kan bidra till Sanningskommissionens arbete. Det har gjorts ganska mycket forskning inom många områden, men den har inte sammanställts tidigare på det här sättet”.
Berätta lite om dig själv och din bakgrund?
“Jag är jurist och har tidigare arbetat som domare och varit förbundsjurist för Svenska Samernas Riksförbund. Jag började forskarutbildningen 2010 och min avhandling handlade om förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten, med särskilt fokus på skogsbruk och renskötsel. Jag har alltid varit intresserad av markanvändningsfrågor, intressekonflikter, samiska rättigheter och urfolksrätt. Numera är jag museichef och forskare vid Silvermuseet och forskningsinstitutet INSARC i Arjeplog. Därför är det naturligt att jag numera arbetar mycket med kulturarvsfrågor och bland annat de repatrieringsprocesser som pågår”.
Du har i din abstract, tillsammans med Christina Allard, skrivit att artikelns syfte är att analysera och sammanfatta bristerna i det rättsliga skyddet av samiska markrättigheter och dess konsekvenser för det samiska folket.
Hur uppstod ditt intresse för den här typen av frågor?
“Ända sedan jag började utbilda mig till jurist har jag intresserat mig för frågor om varför renskötselns behov väger så lätt i planeringsprocesser och varför samebyarna inte har större inflytande över markanvändningsfrågor. Det gäller även annan samiska markanvändning. Jag tycker att det handlar om grundläggande frågor om rättssäkerhet och rättvisa, och om hur vårt rättssystem bör byggas upp för att ge alla möjlighet att påverka sin egen situation”.
Vad hoppas du att ert bidrag ska ge som en del i Sanningskommissionens arbete?
“Jag tror vår artikel kommer att ge en bättre bild av den rättsutveckling som skett över tid när det gäller samiska markrättigheter. Politiskt har det varit svårt att hitta vägar framåt och då har frågorna i stället hanterats i domstol. Det har klarlagt en del rättsfrågor, men det finns fortfarande många oklarheter i lagstiftningen. Förhoppningsvis kan vår artikel beskriva detta så att fler förstår vad som har hänt över tid”.
Artikeln tar även upp kunskapsluckor inom rättsvetenskapen vad gäller samiska markrättigheter, exempelvis den bristfälliga kunskapen om innebörden och betydelsen av samiska sedvanor och sedvanerätt. Ett annat exempel är möjliga rättigheter för samer som inte är medlemmar i någon sameby. Kan du förklara vad det kan handla om?
“Samiska sedvanor och sedvanerätt handlar om de oskrivna regler som finns i det samiska samhället. Vi har i forskningen främst ägnat åt oss om frågor om hur samiska förhållanden hanteras i den svenska lagstiftningen, men det är även viktigt att förstå de regler som styr människor i det samiska samhället. Och en av de viktigaste frågorna som forskningen bör ägna sig åt är rättigheter för samer utanför samebyarna. Det har gjorts väldigt lite inom det området och behovet av mer kunskap är stort”.
Vad tror du att en samlad forskningsvolym kan bidraga med i kommissionens arbete?
“Jag tror att forskningen kan ge en bra plattform för Sanningskommissionens arbete, så att dagens kunskapsläge finns med i arbetet. Jag tror också det är viktigt att vi forskare kan peka på de områden där det behövs mer forskning, alltså de områden där det idag finns kunskapsluckor”.
Slutligen, vilken är den viktigaste samiska frågan just nu?
“Utifrån det arbete jag håller på med där vi tittar på samiska normsystem så tycker jag det viktigaste är att samer själva funderar över sina värderingar och visioner. Utifrån dessa gäller de sedan att hitta vägen framåt. Detta känns särskilt viktigt för att komma vidare i den polariserade situation som uppstått genom den samepolitik som förts där samer ofta ställts mot varandra”.
Sanningskommissionens sekretariat och redaktionskommitté hoppas att den digitala konferensen i mars kan inspirera forskarna i slutspurten av skrivarbetet. I slutet av mars ska texterna nämligen lämnas in och ett granskningsförfarande påbörjas.