Under tisdagen den 26 november hölls ett digitalt seminarium med Bernard Duhaime, FN:s särskilda rapportör för övergångsrättvisa. Ledamöterna Marie B Hagsgård och Gunlög Fur var två av dem som passade på att ställa frågor till Duhaime.
I våras träffade Sanningskommissionen FN:s specialrapportör för sanning, rättvisa och gottgörelse, Fabian Salvioli, som var på Sverigebesök. Under besöket granskade han vilka åtgärder som Sverige vidtagit för att ta itu med arvet efter kränkningar av de mänskliga rättigheterna som drabbat det samiska folket. Salvioli underströk vikten av uppdraget och det arbete som kommissionen gör, men även det ansvar regeringen har för att införliva förslagen och verka för försoning.
Granskningen mynnade ut i en rapport som presenterades för FN:s råd för mänskliga rättigheter i höstas. Bernard Duhaime presentation hölls i form av en genomgång av rapporten. Mötet arrangerades av Fonden för mänskliga rättigheter.
Duhaime delade med sig av sina reflektioner med utgångspunkt i rapporten från rapportörens besök i Sverige i mars 2024.
Ledamoten Marie B Hagsgård deltog tillsammans med några andra ledamöter, bland andra Gunlög Fur, på det digitala mötet och ställde frågor till Duhaime.
Hagsgård förklarade att det under hösten förts en intensiv, ibland aggressiv, debatt i media där man bland annat ifrågasatt Sanningskommissionens uppdrag. ”En av anledningarna de har framfört är att sanningskommissionen bara täcker en sida av historien, nämligen samernas historia och samernas upplevelser av konsekvenserna av den förda och pågående politiken, inte minst när det gäller utnyttjandet av mark och fisk- och jakträttigheter”, förklarade Hagsgård.
Duhaime svarade att det är oroväckande men inte överraskande. Kommissionen syftar till att ge en röst åt de människor som inte har en. Vilket också är hela poängen med processerna, särskilt när vi ser på grupper som historiskt har marginaliserats.
Gunlög Fur frågade om det finns några observationer i rapporten som är specifika eller unika för situationen i Sverige? Duhaime svarade att Sverige utmärker sig eftersom det har sin egen unika kontext, delvis eftersom det finns många kvarstående utmaningar men samtidigt har de också många intressanta institutionella och lagstiftande instanser som andra länder kan avundas. Som att Sametinget finns, vilket kan ses som unikt. Sverige är ett land som har resurser, rättsstat, stark historia, institutionella instanser och lagstiftningsframsteg. Detta skapar en förväntning att Sverige kommer att göra något viktigt och stort för att säkerställa att samer och tornedalingar kan åtnjuta sina rättigheter fullt ut. Dessa förväntningar kan tjäna som en modell om det görs rätt. Det finns en möjlighet att göra det rätt när hela världen tittar på. Denna möjlighet kan inte missas, menar Duhaime.