Arbetet med att göra intervjuer pågår med full aktivitet fram till sommaren. Hittills är cirka 120 intervjuer gjorda av de drygt 270 anmälda som kom in. Ledamoten Marianne Liliequist har börjat gå igenom materialet.
Sista datum att anmäla intresse för intervju var den 15 februari men ända fram till den 15 april 2024 har du chansen att lämna in skriftliga berättelser.
Marianne Liliequist är en Sanningskommissionens 13 ledamöter. Hon är professor emerita i ämnet etnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskap vid Umeå universitet.
Kan du redan nu se mönster i det material som du hunnit gå igenom?
”De flesta av de intervjuer jag hittills har tagit del av betonar renskötselns vikt för den samiska kulturen och uttrycker oro och i många fall desperation över den press som rennäringen utsätts för. Den kumulativa effekten av skogsbruket, gruvindustrin, turismen, vattenkraften, vindkraftverken, vägar, järnvägar och så vidare innebär att markerna ständigt minskar och att renskötarna hela tiden måste processa och försvara sig. De myndigheter som de har kontakt med saknar tillräcklig kunskap om rennäringen och renskötarna upplever att de därför inte får något gehör för sina synpunkter. Lägg därtill det hat och de hot som renskötarna får utstå på grund av fördomar och okunskap, så har vi en ytterst pressad situation”.
”Även de samer som står utanför samebyarna anger renskötselns existens som viktig för den samiska kulturen, tillsammans med språket, slöjden, matkulturen och markerna. Många samer har kontakt med sina renskötande släktingar genom att de hjälper till på olika sätt och håller till på sina förfäders mark med fiske och jakt. De olika geografiska platserna är förknippade med berättelser som bildar en oskriven, muntlig historia”.
”De samer som har förlorat kontakten med marken där deras förfäder har vandrat och kanske även språket, känner stor sorg och identitetslöshet och de försöker ta tillbaka sin identitet genom att tex lära sig samiska, ta reda på sin släkthistoria, gå kurser i sameslöjd och gå med i Sameföreningen. Matkulturen verkar vara det som segast dröjer sig kvar”.
Finns det något som överraskar?
”Den utbredda medvetenheten om att traditionella samiska värderingar innebär ett hållbart samhälle. Den äldre generationen lärde ut ett förhållningssätt till naturen att du inte ska ta ut mer än du verkligen behöver. Naturen måste återställas i ursprungligt skick för kommande släkten. Detta är synsätt som går helt på tvärs mot den rovdrift som till exempel kalhyggen och gruvdrift representerar och man menar att i dagens samhälle där klimatkrisen står för dörren skulle majoritetssamhället kunna lära sig något av samiska synsätt”.
Finns det skillnader i mäns och kvinnors berättelser, vad man väljer att ta upp?
”Hitintills har inte det kommit fram men jag har ju hittills bara gått igenom en liten del av alla intervjuer”.
Berättelsevolymen ska vara det centrala bidraget och de samiska erfarenheter som framställs i den lägger grunden för kommissionens arbete och resultat.
”Efter att vi gått igenom intervjuerna och tagit ut de teman som de intervjuade framhäver som viktigast och svaren på de frågor som Sanningskommissionen formulerat, så ska berättelsevolymen skrivas, säger Marianne Liliequist.
Du har bland annat forskat om samers tillhörighet och utanförskap förr och nu. Kan du från det du sett i materialet dra några paralleller från rasismen i dag och förr?
”Dagens fördomar och rasism grundar sig precis som tidigare i historien på konflikter om naturresurser samt okunskap. I 1800-talets Sápmi levde samer och nybyggare i fjällbyarna i ömsesidig vänskap och utbyte. Man var på en mängd olika sätt beroende av varandra och man knöt nära vänskapsband. Mina egna morföräldrar, som bodde vid foten av Munsfjället i Frostviken, är exempel på detta. De stod fadder åt varandra och morfars bästa ungdomskamrat var same. I de mer etablerade bondbyarna däremot, där samerna sedan en tid tillbaka undanträngts från markerna, där frodades fientligheten. I dagens samhälle är det främst på de platser där man strider om marker och naturresurser som hat och hot växer fram, till exempel i norr där Girjasdomen och gruvmotståndet rört om i gammal fientlighet”.