Vad räknas som sanning? Hur kan konsten vidga sanningens språk och sanningssägandets process? Art and Truth-Telling [Sanningar genom konsten] uppmärksammar den svenska Sanningskommissionen för det samiska folket. Med jojk, duodji, teckning, installation, arkitektur och glaskonst lyfter utställningen konstens roll i formulerandet av personliga och kollektiva sanningar. Premiären är den 17 oktober!
Anneli Bäckman, Curator, Gaaltije Saemien Museume, berättar att Gaaltije fick en inbjudan från Bildmuseet att samarbeta kring en konstutställning med syfte att uppmärksamma den kommande utredningen från Sanningskommissionen för det samiska folket.
“För oss var detta en självklar och viktig möjlighet, eftersom Sanningskommissionens arbete är en historisk process som behöver synliggöras på många olika sätt. Samarbetet, som har fått namnet ”Art & Truth-telling” (Sanningar genom konsten/Sádniesvuahtah dájdáj tjarra/Saetniesvoeth tjeahpoen tjïrrh), har vuxit till ett längre partnerskap där vi tillsammans presenterar en utställning i två delar: den första öppnar den 17 oktober på Bildmuseet i Ubmeje (Umeå) och den andra den 9 maj på Gaaltije Saemien Museume i Staare (Östersund). Under året arrangerar vi också programaktiviteter på flera platser i Saepmie”.
Hur valdes konstnärerna och artisterna ut?
“Jag och Anca Rujoiu (curator vid Bildmuseet) ville särskilt fokusera på området mellan våra respektive platser – det syd- och umesamiska området – även om några av konstnärerna också kommer från andra delar av Saepmie. Tanken har varit att lyfta fram en mångfald av konstnärskap från olika generationer som rör sig mellan traditionell kunskap och experimentella uttryck. Vår ambition har även varit att ge möjlighet för konstnärerna att skapa nya konstverk. Ett exempel är samarbetet mellan slöjdaren och arkitekten Johanna Minde och Risfjells Sameslöjd och Museum, där Johanna har formgivit en arkitektur för att visa delar av Risfjells slöjd och museisamling. Här betonas både vikten av att ta hand om vårt kulturarv och möjligheten att pröva nya former för att presentera det. Totalt har det blivit elva nya konstverk som visas i utställningen”.
Vad kan en sådan här utställning betyda?
“Vi hoppas att så många som möjligt får möta konsten och de frågor den väcker i upprinnelsen till Sanningskommissionens rapportsläpp. Därför sträcker sig utställningen bortom Bildmuseet och Gaaltije, och under året genomför vi en serie program tillsammans med konstnärerna i deras egna sammanhang. På så sätt blir utställningen inte bara en plats, utan en process som öppnar för samtal på flera olika håll i Saepmie. Ett exempel är en workshop i Kramfors bibliotek ledd av konstnärerna Elme Ämting och Mats Jonsson där målet är att ta fram det samiska namnet för Kramfors. Vi kommer även att dyka ned i framtiden för samiska museer, arbetet med språk och översättningar och många andra spännande teman i samarbeten med olika aktörer”.
Hur kan konsten vidga språk och sanningsägandets process?
“Konsten kan öppna rum för andra uttrycksformer än de rent juridiska eller historiska. Den har även möjlighet att förmedla erfarenheter och berättelser, och även ställa frågor på mer mångtydiga sätt. Ett exempel i utställningen är Sissel M Berghs konstnärliga arbeten där det sydsamiska språket är centralt. I hennes nya film ”Bissie baektie” vi följer de lager av historieskrivningar som under århundraden har osynliggjort den samiska närvaron i området Sverresborg i sydvästra Tråante (Trondheim). En berättelse som i filmen dekonstrueras genom att följa språket i arkivmaterial, muntliga traditioner och markernas egna röster”.
Har du någon favorit?
“Oj, det är verkligen svårt att välja! Jag ser fram emot att ta del av alla konstnärers arbeten – och kanske framför allt hur de tillsammans väver en större berättelse. En berättelse som både bär på förhoppningar om framtiden och på frågor som ännu inte har några enkla svar. Det senare fångar gruppen Avant Joik upp i sin titel ”Kan vi försonas?” – en fråga som också är viktig att ta med sig”.
Birgitta Ricklund är en av deltagarna. Hon fick förfrågan att delta med sitt hantverk i utställningen.
“Jag tyckte det kändes som en del av vad jag arbetar med i mitt företag. Föredrag och berättelser såväl om mitt företag som om mitt samiska ursprung. Väldigt uppskattat var jag än är. Och frågor och intressanta dialoger blir det. Möten med människor som har samiska rötter som de även vill “vädra” vid de platser som jag kommer till”.
“Jag är stolt över mitt ursprung, med en fot i den svenska och en fot i den samiska historien, det blir en helhet i vårt samhälle som gör att jag vill sprida min tro om att vi kan kroka arm med varandra och bidra till en förståelse för vår miljö och vår natur. Mina föräldrars erfarenheter och berättelser har jag med mig”.
Varför tycker du det är viktigt?
“Jag tycker att informera om Sveriges urfolk är viktigt. Jag utgår från min egen erfarenhet och därifrån kommer jag in på alla mina vänner som ger och gett mig sina erfarenheter vilket jag då kan jämföra mina erfarenheter med. I mitt nätverk i Sápmi har jag fått så många vänner och berättelser som jag gläder mig åt. Jag har gjort min resa i Sápmi och mött dem i sina hemmiljöer geografiskt vilket är viktigt”.
Vilket är ditt budskap genom din konst?
“Jag har inte vuxit upp med att bo i en kåta, men besökt många renskötare som har kåtor och bor i dem vid exempelvis kalvmärkning, renskiljning och renslakt eller bara vid vandring i fjällen med övernattning i deras kåtor. Jag har tagit till mig deras berättelser om deras familjetraditioner och kunnat dra paralleller med min egen släkts berättelser.
Genom mitt deltagande i utställningen fann jag kåtan/gåetie som min fasta punkt. Välkommen hem. Buerie båeteme!”
Julia Rensberg, bosatt i Jokkmokk, är en annan av konstnärerna.
“Jag ville vara med eftersom sanningen i sig inte alltid räcker. Även när allt är synligt och känt – som situationen i Gaza – kan världen ändå låta ett folkmord fortsätta.
Mitt verk Dubpene Gaskesne / In-Between handlar om mellanrummet efter tvångsförflyttningarna (i detta fall samernas flytt från Fjällsjön till Brändåsen), där sorg, minne och hopp bärs samtidigt. Att koppla samman historia och konst gör att sanningen kan upplevas på nytt, med andra ögon – inte som något avlägset, utan som något levande här och nu”.
Sanningskommissionens utredningssekreterare Moa Sandström har tidigare länge jobbat med konst och utställningar. Hon disputerade i Sámi Dutkan/Samiska studier år 2020 med ett avhandlingsprojekt som undersökte konsten i samiska dekoloniseringsprocesser. Hon menar att den samiska samtidskonsten bland annat spelar stor roll för att medvetandegöra svensk allmänhet och beslutsfattare om samiska erfarenheter och perspektiv.
“När jag började som utredningssekreterare på Sanningskommissionen var något av det första jag gjorde att lyfta vikten av att konst- och kulturinstitutioner i Sápmi och Sverige drar sitt strå till stacken. Om en sanningskommission ska ha genomslag behövs att kulturvärlden skakar om och uppmärksammar frågorna – på sitt sätt. Att se hur bland andra Bildmuseet och Gaaltije tagit det vidare är både jätteroligt och viktigt – och stort!”
Övriga medverkande: Avant Joik (Matti Aikio, Katarina Barruk och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje), Elme Ämting, Sissel M Bergh, Niklas Blindh, Monica L Edmondson, Mats Jonsson, Johanna Minde, Lisa Nyberg, Julia Rensberg, Birgitta Ricklund, Per Elof Nilsson Ricklund samt Risfjells Sameslöjd Vilhelmina (Doris Risfjell och Sven-Åke Risfjell).
Utställningen visas på Bildmuseet i Umeå med start 17 oktober.