Under helgen 9-12 maj var det dags för Sáminuorras årliga förbundsmöte i Dearna/Tärnaby. Det hölls spännande och inspirerande workshops, föreläsningar och panelsamtal på temana Sáminuorra och Sápmi i framtiden. Med på plats fanns Sanningskommissionens ledamot Patricia Fjellgren och utredningssekreterare Moa Sandström. Under fyra workshopar tillsammans med totalt runt 50 ungdomar i åldrarna 13-17 år delades visioner om perfekta stunder – manifesterade i lera.
Frågeställningarna var: Vad är perfekt stund för dig? Var befinner du dig i den stunden? Vad gör du?
Det här är några exempel på vad ungdomarna svarade:
“I min perfekta stund var det lugnt. Jag var i fjälls, det var vår. Hunden var på skotern. Man var och vaktade kalvar. Det var bra bete”.
“Jag satt i bastun och lyssnade på musik. Söderbäckskartellen”.
“Jag var i Kautokeino, hade precis kommit dit. Till áhkku ja áddjá. Vi var ute och hörde jojkande. Det var mitt under påskfirandet”.
“Jag var i Ankarede. Det var midsommar och sen eftermiddag”.
Efter att ha lyssnat till och samtalat med alla i grupperna framträdde vissa mönster. Det stod tydligt att de allra flesta associerade perfekta stunder till sammanhang där de antingen var själva i hemmet eller på en välbekant favoritplats som stallet, ett särskilt fjäll eller bästa fiskebäcken. Eller så var de tillsammans med familj, släkt eller vänner, och då i tydligt samiska miljöer – sammanhang där det samiska är norm.
Efter detta följde samtal om vad som möjligtvis utmanar lugnet, tryggheten och glädjen i dessa stunder.
“Jag var i Vindeln, mitt ute i skogen. Det var sommar och hördes många fåglar. Sen skulle jag bada och basta. Så såg jag skogsbolagets plastband runt träden. Jag började riva ner dem. Jag vet inte om det var bra, jag ville rädda skogen från att avverkas”.
“I min stund var jag uppe till fjälls. Jag vaknade upp i ett tält. Det var kallt och jag ville somna om. Jag önskade att det var ett lugnare klimat. Att de inte förstör fjällen”.
“Man önskar att man fick slippa samehatet”.
“Jag har gjort en gåetie i leran, med ett kors på. Den representerar ett Sanks på svensk sida”.
I december 2025 kommer Sanningskommissionen att presentera ett antal förslag på åtgärder för regeringen. Åtgärdsförslagen syftar till att främja försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle. I arbetet med att ta fram dessa förslag undersöker kommissionen vad det samiska folket, samiska grupper och individer anser behöver förändras och förbättras eller stärkas. Här är samiska ungdomars kunskaper, perspektiv och röster gällande både nuläget och framtiden viktiga.
Sáminuorras ungdomsgrupp i Dearna/Tärnaby dryftade en mängd förslag för kommissionen att arbeta vidare med. Förslagen kretsade kring frågor om självbestämmande och markanvändning, om att öka samisk synlighet och kunskaper om det samiska i majoritetssamhället, om att förbättra möjligheterna för samer att tillvarata och utveckla samiska kunskaper, om vikten av samiska mötesplatser och om psykisk hälsa.
Flera ungdomar lyfte fram Sanks som en viktig verksamhet, värd att utveckla. Sanks står för Samiskt nationellt kompetenscenter för psykisk hälsovård och missbruk. Sanks huvudsakliga verksamhet bedrivs i Norge och det går att få remisser för vård hos Sanks genom vissa regioner på svensk sida.
“Det behövs ett Sanks på svensk sida. Och bättre samordning mellan BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) och Sanks”. Samiska ungdomar är less på att vara de som behöver hålla om varandra utan professionell hjälp. Som samiskt kompetenscenter för psykisk hälsovård har Sanks förutsättningar att utgå från samiska erfarenheter, verkligheter och behov i sin vårdutformning.
Bristande kunskaper om det samiska i majoritetssamhället är något som återkommande problematiseras av de samer som kommissionen möter och tar del av berättelser från. Så även av Sáminuorras ungdomar i Dearna/Tärnaby. Kunskapsbristen diskuterades bland annat i förhållande till skola och utbildning – något som präglar stora delar av deras vardag.
“Drömscenariot hade varit att det samiska kom in i skolan. Så det blir förståelse för samisk kultur och inte att den är ett problem”.
“Svenska skolans utbildning suger. Det står typ en sida om samer och att de bodde i kåtor. Det behövs bättre utbildning om det samiska för svenskar, annars blir de dumma i huvudet!”.
Bristande utbildning om samisk kultur, historia, rättigheter och språk i grundskolan relaterade ungdomarna till de fördomar, hat och rasism de också upplever.
“Det behövs mer information om att samer inte får en massa bidrag. Det behöver arbetas mot fördomar om att samer dödar sina renar”.
Vad gäller skolans prioriteringar och förutsättningar att förvalta samisk kultur och språk i undervisningen framfördes flera önskemål om och förslag på hur skolan kan anpassas utifrån samisk kultur. Flera renskötande ungdomar berättade om hur svårt det kan vara att delta i renskötselns olika moment, och därigenom erhålla de kunskaper som renskötare behöver, då de kolliderar med skolans flexibilitet gällande närvaro och terminsupplägg.