Sverige ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk år 2000. I samband med detta infördes minoritetspolitiken som eget politikområde. Målet med den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande och stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
Sverige ska säkerställa efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter, som bland annat följer av internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Minoritetslagen bygger på Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetslagens allmänna bestämmelser innebär att statsmakterna har ett uttryckligt ansvar för att urfolket samerna och övriga nationella minoriteter ska kunna bevara och utveckla sin kultur och identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv och ge urfolket samerna och övriga nationella minoriteter reellt inflytande i frågor som berör dem.
De samiska språken uppfyller kraven på historisk geografisk anknytning i enlighet med språkstadgan tillsammans med finska och meänkieli. Ett språk får officiell ställning som minoritetsspråk i och med att ett land ratificerar Europarådets minoritetsspråkskonvention (också kallad den europeiska språkstadgan) för språket. Europarådet övervakar att konventionerna följs och ger rekommendationer om vad som behöver åtgärdas.