Ett ämne som ofta lyfts upp i det intervjumaterial som Sanningskommissionen samlat in är rasism och hatbrott som riktar sig mot samer. De drabbar och påverkar människors liv på olika sätt.
”Vardagsrasismen kommer fram i alla intervjuer alltifrån vardagliga trakasserier och glåpord, som de intervjuade ibland inte ens benämner rasism eftersom de är så vana vid det, till rena hot och hatbrott som uppstår närhelst samer står upp för sina rättigheter”, säger Marianne Liliequist, ledamot som är med i analysarbetet av vittnesmålen.
Frågan om hat som riktar sig mot samer har nu åter uppmärksammats i media.
Maidi Eira Andersson är en 21-årig renskötare med rötterna i Ammarnäs. Hon är en av de samer som blivit utsatt. Hon fick under helgen ett telefonsamtal som hon aldrig ska glömma. Hennes kusin som var och kollade till renarna i Kullaskogen, utanför Umeå där de har djuren på bete vintertid, ringde och sa; ”Nu har det hänt det som vi fasar för”. Maidi förstod direkt vad det var.
Det visade sig att någon skurit av halsen på två av hennes renar och skjutit en tredje.
”Det var uppenbart vad som hade hänt. Inga rovdjur och ingen naturlig död, konstaterar Maidi som är dämpad”.
Hon tillhör Rans sameby som under vintern tvingas ner mot kusten för att hitta bete till sina renar. Samebyn gör en koppling till att den överklagat tre av rallysträckningarna som ska ske under Rally-VM i Umeå kommande helg.
”Vi är medvetna om de faror det innebär att ta våra renar till kusten för att få bete men vi har inget val. Men tåg, mer folk, skidåkare och annan trafik är sådant vi är vana vid att ta hänsyn till. Men att det dessutom ska gå ett rally på våra marker. Det blir för mycket, säger en uppgiven Maidi”.
Det var när Maidis pappa gick bort i en olycka för ett par år sedan som hon bestämde sig för att ta över renskötseln. Det kändes naturligt men med tiden har hon blivit varse om att en stor del av tiden går till konflikthantering och att det rådet kohandel om varenda markplätt.
”Allt vi vill är att försvara och ta hand om våra djur men det går inte längre. Det tuffaste är alla dispyter och konflikter, verkligheten är otäck. Ibland önskar jag att jag var butiksbiträde istället, säger hon”.
Kusinen som hittade renarna väntade i tre timmar på platsen tills polisen kom, berättar Maidi.
”Vi fick tjata oss till att få rubricering hatbrott då renar anses vara personlig egendom och de vill klassa det som skadegörelse”.
”Det enda vi gjort är att hävda vår rätt. Vi vill bara att våra djur ska få bete och ro. Men yttrandefrihet verkar gälla alla utom renskötande samer”.
”Vi har varit tydliga med att vi inte motsatt oss hela rallyt bara vissa sträckningar men det är en väldigt opinionsbildande fråga och många sitter och konspirerar vid sina köksbord”.
Just i dag har Maidi Eira Andersson knappt hopp om en framtid för renskötare utan hot och hat. Och okunskapen från både myndighetshåll och privatpersoner försvårar menar hon.
Efter att ha påträffat de tre döda renarna känner Maidi en sorg att hon inte kunnat försvara sina oskyldiga djur. Hon bär också på en oro att någon ger sig på en människa i hennes närhet nästa gång.
”Det ska man inte behöva vara rädd för i dagens Sverige. Vi är ju för fasen bara människor vi också”, avslutar hon.
Hatbrott mot samer liknar på många sätt hatbrott mot andra minoritetsgrupper i Sverige, men samtidigt finns flera tydliga skillnader. Brotten sker oftare i en lokal kontext, och riktas även mot renar och rennäringen. Det visar en rapport från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, som kom i fjol.
Hatbrott mot samer förekommer i många olika miljöer och sammanhang, som exempelvis i skolan, i hemmiljö, på arbetsplatser och inte minst på nätet. Kränkande uttryck och fördomar om vad som är påstådda samiska karaktärsdrag är återkommande, och riktas mot enskilda samer men även mot samer generellt. Många av de polisanmälda hatbrotten avser renar som skjutits eller som blivit påkörda av bil eller skoter. Brottsplatsen är ofta skogen och vittnen saknas.
Att öka kunskapen om samer är med andra ord grundläggande för att motverka hatbrotten. Här är till exempel skolan en viktig aktör, menar BRÅ i sin rapport.
