I vittnesmålen har behovet och vikten av samiska arenor lyfts fram av många. Känslan av att röra sig i två världar tär och de samiska mötesplatserna är för många ett andrum, där man kan slappna av och slippa vara på sin vakt.
Så här beskriver en informant det samiska konfirmationslägret:
“Den var jätteviktig, det var också så här gud, vad det var skönt att åka från det svenska X och bara träffa samiska ungdomar som är som jag, att det fanns fler liksom, massor av samer och där var det liksom, man behöver inte förklara någonting och det var så självklart och tryggt och det var ju jätteviktigt egentligen, den upplevelsen. Det kändes också som att det var ingångsporten in i det samiska samhället utanför mitt eget hemområde, att knyta kontakter med samiska ungdomar, vänner från andra delar och vila i det och känna att vi var liksom så starka tillsammans, jätteviktigt var det. Jag tyckte synd om de här svenskarna som var tvungna att göra vanlig konfirmation på en dag, det var så konstigt, jag tyckte fy, vad trist, tänk att jag får åka till det här i stället, då var jag stolt för det kunde jag inte tänka mig, att ha på mig en sådan här vit kåpa, aldrig i livet”
“…sedan åkte jag i väg på samiska evenemang och då var jag same och då bytte jag värld, det var hela tiden att åka mellan två världar. Det var så skönt att bara åka på samiska evenemang efter den konfirmationen, då började den tiden och då åkte jag på allt. Jag la alla mina pengar på att åka på Same-SM, på Jokkmokks marknad, på Allhelgona-cupen, till Ankarede, på allt det här för då fick jag bara en paus från det svenska samhället och fara och träffa mina, ja, det var så underbart och härligt och som en fristad, ett andrum”
När Sanningskommissionen möte ungdomar på Sáminuorras årsmöte i Arjeplog i maj lyftes också behovet att samiska arenor där man får mötas och umgås.
Även Samernas utbildningscentrum nämns som en viktig arena och just Ankarede har etnologen Christian Liliequist, vid Umeå Universitet, uppmärksammat i en film.
“Min släkt på mammas sida är från Frostvikens socken i Jämtland och ända sedan jag har varit liten har vi åkt dit vid påsk och sommar”, säger Christian.
Hur kom det sig att det blev just den här filmen och ämnet?
“För några år sedan kom jag på att jag ville göra en dokumentärfilm om ett tunnbrödsbageri som våra släktingar driver i Frostviken. Detta mynnade ut till att bli ett större projekt där jag tänkte intervjua flera personer från Frostviken som kunde bidra med olika perspektiv på området. Eftersom vi ofta besöker Ankarede under somrarna så tänkte jag att det vore intressant att utforska platsen mer. Jag fick då kontakt, via min mamma, med Lena Kroik som jag genomförde en intervju med, vilken utgör grunden för den här dokumentären”.
Vad tycker du är så intressant med just detta?
“Jag tycker att Ankarede är en historiskt intressant plats, samtidigt som det är spännande att det fortfarande samlas mycket folk där. Genom att göra dokumentären ville jag lära mig mer om Ankaredes betydelse för den samiska befolkningen. Dessutom är det en plats med väldigt vacker natur, och jag och min familj har flera gånger vandrat i fjällen med Ankarede som utgångspunkt”.
Kom det fram något oväntat?
“Jag vet inte om det kom fram något jätteoväntat under intervjun, men däremot tyckte jag att var intressant att det inte bara är en mötesplats för människor utan även för djur. Detta märktes under intervjun då Lenas hund började yla i samklang med flera andra hundar”.
Vad lyfter man fram i filmen som viktigt med just Ankarede som mötesplats?
“I intervjun med Lena lyfts Ankeredes traditioner fram som viktiga för att hålla ihop det samiska samhället. Hon säger att ”det händer någonting med mig själv” när hon kommer till Ankarede och att hon då börjar prata mer samiska än vad hon annars gör. Jag tolkar det som att hon känner en gemenskap och samhörighet när hon vistas i Ankarede”.
Vart kommer denna att visas så småningom?
“Tanken är att jag ska skicka in filmen till några filmfestivaler och även fråga om de vill visa den i Ankarede. Jag kommer även att kontakta SVT och höra om de vill visa den”.
Efter att intervjun gjordes har filmen visats på VAFF filmfestival.