Att ständigt vara beredd och hålla garden högt beredd på rasism och förutfattade meningar. Så beskriver många samer verkligheten i vittnesmålen. Men vad gör det med människor som utsätts för detta, både fysiskt och psykiskt? Psykologen Nils-Olof Parfa är psykolog, bosatt i Jokkmokk och mestadels verksam inom det samiska samhället.
“Vi vänjer oss, vi är duktiga på det. Det blir vardag men det är en konstant stress som påverkar kroppen både psykiskt och fysiskt. Det bryter ned när man aldrig kan slappna av. Kroppen sparkar igång allt . Om man tar ett exempel ett barn som bli mobbat. Man gör allt man kan för att slippa obehaget, man anpassar sig men det blir en ohållbar situation”, förklarar Parfa.
Han säger också att det är två generationer som nu kämpar med den delen att förfäderna tvingades bort från det samiska på grund av skam eller andra orsaker som svenska staten står bakom.
“Man har tappat språket och kämpar med det eller med att få en koppling till ens historia och sina marker”.
Kan man ärva ett trauma, som exempelvis att ens förfäder var utsatt för kränkande rasbiologiska undersökningar?
“Det beror på hur man ser det. Konsekvenserna av vad våra mor- och farföräldrar fick uppleva påverkar oss förstås. Det var stora krafter som försökte utplåna oss. Hade inte det skett hade fler haft språket kvar och vår kultur hade varit levande. Det hade inte funnits lika många samer som i dag letar efter sina förfäders marker och land”.
“Vi har fortfarande inte självbestämmande över våra näringar och vår kultur”.
När det gäller psykisk ohälsa bland samer och svenskar är grundproblematiken den samma, menar Parfa.
“Vi kämpar med ångest, oro och tungsinthet i olika former. Men det som skiljer sig åt för samer är det bristande sociala skyddsnätet och synen på tillgänglighet i vården. Samer måste börja med att förklara sig och sin kultur innan man kan få hjälp. Risken är att man blir ifrågasatt. Vårdpersonalen måste ha en ödmjukhet och vara nyfikna men förstå att samen som söker hjälp inte är ett uppslagsverk som man kan fråga vad som helst. Om man bygger upp ett förtroende så fungerar relationen mellan vårdpersonal och den som söker hjälp”.
Att få till ett SANKS i Sverige är det många samer som efterlyser i vittnesmålen. Sanks stödjer regionerna i att ge psykiatrisk vård som är speciellt anpassad för personer med samisk bakgrund. Vårdpersonalen på Sanks har stor kunskap om samers livsvillkor, och en stor del av vårdpersonalen pratar samiska.
“Bilden av SANKS är att det är perfekt för alla men det behöver inte vara så. Med psykologisk behandling som utgångspunkt spelar det ingen roll vem som behandlar om det finns en koppling en relation mellan vården och patienten. Men självklart vore det ett enormt steg framåt om det fanns ett SANKS i Sverige men då krävs det att man håller i det och driver det. Det krävs en vilja och resurser”, avslutar Parfa.
Nils-Olof Parfa har sedan hösten 2024 haft i uppdrag att erbjuda samtalsstöd till de som lämnat vittnesmål till kommissionen och haft behov att samtala efteråt. Han håller även i handledning för de som utfört intervjuerna i sekretariatet fram till september 2025.