Nu kvarstår bara ett tjugotal intervjuer och en handfull kompletteringar. Analysen som pågår innebär att man lyfter fram bärande teman som finns i informanternas berättelser.
”Det är något fler kvinnor som har anmält sig. Det är mycket blandade yrken representerade och ungefär hälften är medlemmar i en sameby”, säger ledamoten Marianne Liliequist. Hon kan också konstatera att alla språktillhörigheter finns med i materialet.
Liliequist har stor erfarenhet av kvalitativt analysarbete och leder arbetet. Hon är en av Sanningskommissionens ledamöter och är professor emerita i ämnet etnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskap vid Umeå universitet.
Kvalitativ analysmetod innebär en noggrann närläsning av informanternas utsagor där berättelserna sättes in i sitt sammanhang och redovisas i en tät, detaljrik beskrivning. Genom att sätta in utsagorna i en kontext uppnås en djup, meningsfull förståelse av de bärande temana. Det är här viktigt att redovisa såväl de teman som kommer fram i många utsagor som det som avviker.
”Alla röster är lika mycket värda”, säger Marianne Liliequist.
270 personer har valt att anmäla sig till intervju. Sista datum var i mitten av februari i år.
Personerna finns över hela Sápmi och från övriga landet. Även ett 40-tal skriftliga berättelser har kommit in. Vid analysen tar Sanningskommissionen också in det som kommit in på samtalsmötena, från referensgruppsmötena och från det enkätmaterial som gjorts via Sametinget i förarbetet.
”I det sammantagna materialet träder samer fram som har olika erfarenheter och som på olika sätta har drabbats av konsekvenserna av den förda politiken”, säger Liliequist.
Lena Kroik arbetar som sekreterare med fokus på intervjuarbetet. Hon har mött ett 70-tal personer i sina intervjuer.
”De flesta har varit på svenska. Men i vissa intervjuer finns inslag av sydsamiska. Det är tunga, ibland väldigt personliga berättelser där jag fått med mig bottenlöst sorgliga händelser med förtryck och övergrepp som fortgår in i nutid men också hopp, glädje, samhörighet och insikter i ett samiskt samhälle som vilar på traditionell kunskap, som lever, där människor har en väsensskild uppfattning om natur och kultur och vad det innebär att leva som urfolk i ett västerländskt präglat samhälle”, säger hon.
Ingela Persson, sekretariatet, har också intervjuat närmare 50 personer.
”Jag känner vördnad att jag bär med mig dessa intervjuer till kommissionens arbete. Att människor trots sorg och trauman delar med sig. Jag har mött människor o alla åldrar, kvinnor och män, från och utanför Sápmi, inom rennäringen och utanför rennäringen. Det är vitt skilda berättelser men en sak har de gemensamt och det är statens förda politik, den har på något sätt kommit att påverka dom alla. Men all glädje och stolthet för det samiska som jag mött är också viktigt”.
Marja Skum, också sekreterare med fokus på intervjuer, säger så här i slutfasen av intervjuarbetet:
”Jag tror intervjumaterialet kommer att öka förståelsen för vad statens politik har medfört på så många olika plan och för olika samiska grupper. Det är viktigt både för den samiska gruppen och för majoritetssamhället och det behövs för att kunna nå en försoning och kunna bearbeta de trauman som finns och kanske läka som folk. Det är en del i att öka kunskapen och en viktig grund att utgå ifrån när åtgärdsförslag ska arbetas fram”.
Sanningskommissionens fortsatta arbete innebär till största del att transkribera, översätta och analysera intervjumaterialet, författa de olika delarna av huvudbetänkandet samt färdigställa forskningsantologin. Vid sidan om detta kommer ett brett förankringsarbete i det samiska samhället att göras. Under slutet av 2024 och 2025 kommer även kunskapsspridningen fortsätta med deltagande på olika arenor. I december 2025 ska en slutredovisning ske.